När man får ligga på rygg på golvet och lyssna på Johnny Flynn istället för att plugga religion, åka tåg utan att bli besviken över att iPodbatteriet tar slut för att man kan fördriva tiden med att spela upp minnen från en vacker helg, somna i någons famn, tänka att man kanske hade fel ändå, tänka att det ändå kommer bli bra till slut. När det bara är 6 skoldagar kvar, 14 dagar tills man får träffa sin familj och 19 dagar kvar tills man får träffa alla sina långtbortavänner. När man får spela musik med fina människor och göra bra ifrån sig och veta att man kommer få göra det snart igen. När man kan vara själv utan att vara ensam för man vet att det finns åtminstone en person man kan smsa och säga mest ingenting.