I torsdags tog jag mig i kragen och städade mitt rum, sprang en runda i parken och gick och klippte mig under dagen. På kvällen drog jag, Ottilia och Mårten till XOYO och såg ett band kallat Egyptian Hip Hop. Det blev en riktigt bra kväll med härlig musik och typ de godaste fish & chips jag någonsin ätit, avnjutna på en trottoarkant utanför Kings Cross.

I fredags åkte jag in till Trafalgar Square och åt lunch med familjekompisarna Tommy, Malin och Axel som var i London på sitt höstlov. Sedan var det dags för andra repet med SeaZora. Det ägde rum i ett övningsrum på Trinity College i Greenwich där pianisten pluggar. Jag nämnde i ett inlägg tidigare hur begåvade alla i bandet är, men jag skulle vilja understryka detta lite tydligare: Trinity College och Royal Music Academy är två av de mest prestigefyllda musikskolorna i hela världen, och 6 av de 9 personerna i bandet antingen går där eller har gjort det. Det är bara stört. Trots detta känner jag mig dock inte underlägsen på något sätt. Jag skulle säkert göra det om jag skulle spela något annat tillsammans med dem, men den musiken vi gör kräver egentligen inte den teoretiska och tekniska skolning som de har. I vilket fall som helst så är Trinity College ett helt otroligt ställe att repa på. Det är alltså huset på bilden ovan.

Men den största anledningen till att jag mår så bra nu är att jag äntligen fått det där umgänget som jag behövt så mycket. Efter repet i fredags blev hembjuden att äta middag och kolla på film med Jordan och hans flickvän Annie, som spelar tvärflöjt i bandet. Vi beställde med oss indisk mat och åkte hem till Annie och såg på Walk The Line och sen blev jag erbjuden att sova över på grund av den sena timmen och ihärdigt regn. Dagen efter, alltså idag, stannade jag och Jordan kvar hela dagen och jobbade på rytmer och stämmor, drack té, lyssnade på musik och bara pratade. När kvällen kom så kom Annie hem från jobbet och tillsammans drack vi vin, lagade vi middag och åt den framför Life Aquatic. De är båda helt löjligt underbara, snälla, kärleksfulla människor, och på något sätt känns det som de har förstått hur jag känner mig, utan att jag direkt uttryckt det. Jag känner mig enormt välkomnad och äntligen som en "del" av något.

Två andra saker som gjort mig glad är att jag för det första på måndag har en jobbintervju på Watermans Art Centre. Så håll tummarna för mig på måndag klockan 17.30! För det andra är musiktidningen Devotion Magazine intresserade av att ha mig som musikbloggare. Så som det som det ser ut nu kommer jag någon gång de närmsta veckorna börja blogga om alla mina musikupplevelser där! Och det betyder då spelningar som jag går på o.s.v., inte min egen musik. Så ni som börjar tröttna på allt detta personliga känslo-tjafs kan ju börja läsa den bloggen istället!