Jag är så himla glad. Och så himla trött. Glad för att jag har spenderat dagen med två underbara individer - Jordan, sångaren i SeaZora, och hans kompis Sam. Vi har gått runt till alla möjliga och omöjliga musikaffärer runt Soho och provat olika skumma percussioninstrument och pratat och skrattat och druckit kaffe. Jag har köpt en alldeles egen ride cymbal och ett par mallets. Jordan köpte också ett jättecoolt instrument som jag kommer spela på, jag har ingen aning om vad det heter men kan försöka beskriva det. Tänk er typ en xylofon, fast rund, med en resonanslåda och ett träigt, djupare ljud och bara 5-6 toner.

Men imorgon ska jag till skolan, och de kommande två veckorna kommer bli väldigt roliga och spännande. På onsdag ska jag träffa sångaren i SeaZora, mitt nya band, och åka och kolla på lite nya percussionprylar. Sedan är jag på lördag bjuden på en Halloweenfest i Notting Hill hemma hos en av de andra medlemmarna. Och under lovet nästa vecka ska vi repa två gånger, varav ett av repen kommer ske utomhus, så typ gatumusikantsession/rep! E-X-C-I-T-E-D!!!!

Det positiva är att man får en massa tid att vara kreativ när man är sjuk. Jag har spelat massa gitarr och skrivit på låtar och texter. Det är skönt, för det mår jag bra av.

Det är någonting med vatten som får mig att känna mig så lugn och trygg. Jag skulle kunna sitta och bara titta på vågor i all oändlighet om jag inte hade något bättre för mig. Hav, floder och sjöar är så ofattbart stora och det känns som om de har en sådan enorm makt och vishet. Vattnet har ju liksom funnits på jorden typ 4 miljarder år längre än vad människan har, tänk vad mycket det har varit med om.

Vet inte riktigt var jag vill komma med det här inlägget, men det är ungefär allt intressant jag har att berätta från de senaste 3 förkylda dagarna.

Arbetet kommer ni kunna följa i min (b)loggbok på http://mineyourstheirsours.blogg.se/

Projektplan

 

1. Bakgrund

Musik har så länge jag kan minnas varit en stor del av mitt liv, och de senaste åren till och med den allra största och viktigaste. Därför kom det väldigt naturligt för mig att välja att göra ett projektarbete med musik i fokus. Jag lägger ner enormt mycket energi och kärlek på min egen och andras musik i min vardag och i och med det kommer detta ämnesval att höja min motivation och göra det lättare för mig att genomföra projektet på ett bra sätt och samtidigt ha roligt. Dessutom kommer jag kunna arbeta kreativt och mångfacetterat då arbetet kommer vara väldigt varierat och därmed kommer jag ha möjlighet att få bredare kunskaper och erfarenheter.

 

Jag har länge varit fascinerad över hur stor makt musiken kan ha över människors liv. Den påverkar våra känslor, våra tankar, ja, till och med våra drömmar och åsikter. Speciellt intressant är det hur mycket gott musiken kan göra. Bandet som för mig som 12-åring gjorde mig verkligt intresserad av musik är U2. Jag blev berörd av de starka texterna och började sätta mig in i samhällsproblemen som låg bakom dem; konflikterna på Irland och andra platser i världen, svält och sjukdomar i U-länder och minoriteters kamp för medborgerliga rättigheter. Bono är en stor inspiration för mig, både musikaliskt och hur han utnyttjar sitt kändisskap för att göra världen till en bättre plats.

 

2. Syfte och mål

Syftet med mitt projekt är att ta reda på hur jag med min musik kan påverka min omvärld och människorna runtomkring mig. Kan jag påverka med mina texter, så som så många andra låtskrivare påverkar sina lyssnare? Vilka känslor kan min musik frambringa i andra människor? Kan jag göra livet lite bättre för de som har det sämre ställt?

 

Jag vill utmana mig själv som låtskrivare och musiker, men också som organisatör. Ett projekt som detta ställer min musik på sin spets och jag får möjlighet att se hur den kan se ut i en helt färdig produkt istället för skissade idéer.

 

Målet är att spela in en EP med 4-5 av mina egna låtar och sedan marknadsföra den genom att ha en releasefest. Intäkterna för biljett- och skivförsäljningen ska sedan gå till en noga utvald välgörenhetsorganisation.

 

3. Genomförande

Som jag ser det kommer projektet vara uppdelat i två faser. Den första fasen är den rent kreativa när jag ska spela in och färdigställa EP:n. I nästa fas kommer organisationen och genomförandet av releasefesten.

 

I den första fasen kommer jag skriva klart låtarna, spela in de olika instrumenten, mixa och lägga på effekter i datorn. Jag kommer fokusera på en låt i taget och bli helt klar med låten jag håller på med för att sedan fortsätta med nästa. När alla låtarna är klara ska jag hitta någon som kan mastra den (kopiera upp CD:s) billigt samt fråga runt om det är någon som kan tänka sig att göra ett omslag. Jag har många kompisar som håller på med foto och/eller målar så det borde inte bli svårt.

 

När alla låtarna är färdiginspelade börjar jag även komma in i fas 2. Då ska jag börja göra research efter en bra lokal att hålla releasefesten på. Beroende på hur mycket det kommer kosta att hyra lokal så kommer jag kanske även behöva söka bidrag och stipendier för att få pengar att lägga ut. På festen vill jag att det utöver mig själv ska vara 2 eller 3 andra akter som spelar live, dels för att det lockar mer folk och dels för att det blir en roligare kväll på det sättet. Därför måste jag alltså också börja höra mig för efter folk som vill spela.

 

När jag hittat en bra lokal, bestämt datum och bokat den ska jag börja marknadsföra festen. Innan jag kan börja trycka upp affischer och flygblad o.s.v. så måste jag ha bestämt mig för vilken organisation pengarna ska gå till samt hur högt biljettpriset behöver vara för att det ska gå runt. Mitt mål är att locka minst 50 personer till eventet. Om varje biljett kostar 6 pund blir det 300 pund totalt, vilket jag skulle vara väldigt nöjd med. För att locka folk kan jag ha erbjudanden - t ex köp biljett i förväg kostar £6, då blir man uppskriven på gästlistan och får en kopia av EP:n gratis, betalar man i dörren kostar det £7, och då finns EP:n till försäljning inne på festen.

 

Dagen för releasefesten kommer, och detta vet jag av egen erfarenhet, att bli väldigt stressig och hektisk. Därför är det viktigt att allt är så färdigplanerat som möjligt innan dagen kommer. Jag ska ha sett till att all utrustning som kommer behövas är på plats och fungerar, att jag har hittat någon som kan sitta vid mixerbordet under kvällen, att banden vet vilken tid de ska soundchecka och att biljetter och gästlista är i ordning.

 

Under projektets gång ska jag, för att få inspiration och kunskap, läsa en bok som heter Bono On Bono. Det är en sammanställning av samtal han haft med författaren Mischka Assayas mellan 2002 och 2004. De pratar om allt möjligt, men boken ska framförallt vara inriktad på Bonos arbete med Afrika och hans olika projekt och tankar om dessa.

 

3.1 Tekniska förutsättningar

 

Inspelningen och mixningen av musiken kommer jag att göra själv på min MacBook. Jag kommer använda mig av inspelningsprogrammet Logic Pro, som jag är bekant med efter att ha jobbat i flera år med dess förenklade variant Garage Band. Lite studier av manualen kommer dock behövas för att få ut det mesta av programmet.

 

Sången och den akustiska gitarren kommer jag spela in med min egna kondensatormikrofon och med pennmikrofoner som jag får låna från min handledare Will Shirley. Elgitarren och basen spelar jag in genom att koppla in dem direkt i datorn och till resten av instrumenten - trummor, stråkar och klaviatur - använder jag mjukvaruinstrument.

 

3.2 Tidsplan

 

Första låten klar: Deadline vecka 43

Andra låten klar: Deadline vecka 49

Tredje låten klar: Deadline vecka 4

Fjärde låten klar: Deadline vecka 9

Alla låtarna färdiginspelade: Deadline vecka 10.

 

Bokning av lokal: Deadline vecka 12.

Band klara att spela, hittat någon som vill göra omslag: Deadline vecka 13.

Bestämt organisation, tryckt upp affischer, börja marknadsföra: Deadline vecka 14.

Mastra EP:n, börja sälja biljetter: Deadline vecka 16.

Hittat ljudansvarig, bestämt soundchecktider, kontrollerat utrustning: Deadline vecka 17.

 

3.3 Ekonomisk plan

 

Utgifter:

• Mastring och tryckning av CD:s, ca £40
• Eventuellt tryck av flyers, ca £30
• Deposit för lokalhyra, ca £100

 

Inkomster:

• Biljettförsäljning, £300 eller mer.

 

Det finns ett antal stipendier och bidrag att söka för kulturevenemang från Stockholms Stads hemsida som kan täcka utgifterna. Då skulle alla pengarna från biljettförsäljningen gå till den utvalda organisationen. Men om jag inte lyckas få något bidrag så kommer jag kunna lägga ut pengarna ur egen ficka, och då går överskottet från biljettförsäljningen till organisationen.

Det är nu 42 dagar sen jag flyttade till London. Flyttade hemifrån, till ett nytt land, och lämnade allt som fick mig att känna mig hemma och allt som jag älskade. Jag gjorde det med stora förväntningar, jag skulle äntligen få bo i mina drömmars stad och det kändes som att mitt liv nu skulle börja på riktigt.

Dessa 42 dagar sedan jag flyttade har varit de i särklass mest omvälvande och överväldigande jag någonsin varit med om. Många av mina förväntningar har blivit uppfyllda, det är utan tvekan en helt fantastisk stad att bo i - jag har upptäckt mycket nya grymma ställen, klubbar, pubar, gator, marknader, restauranger - och jag har vid flera tillfällen känt mig helt upprymd och lycklig, bara att över att jag har privilegiet att få bo här. Och alla otaliga gånger jag har fått frågan "Hur har du det därborta?", så är det dessa saker jag berättar om, om det roliga jag gjort på sistone och de roliga saker jag ser fram emot. Men det som jag undvikit att prata om är hur jobbigt det faktiskt också varit. Kanske för att jag inte vill att folk ska vara oroliga över att jag inte mår bra, eller för att jag inte vill erkänna för mig själv att alla mina förväntningar inte blivit uppfyllda, för hur skulle det kunna vara något annat än underbart att flytta till London?

Sanningen är att dessa 42 dagar också har varit de i särklass jobbigaste och mest emotionellt påfrestande jag någonsin varit med om. De två första veckorna var inga problem. Sen kom föräldrarna och Tara och jag hade en underbar födelsedagshelg, och det var väl någon gång efter den som det började bli jobbigt. Sen har det faktiskt bara blivit värre ju mer tid som gått. Jag saknar så många människor så otroligt mycket. Saknar Globala, saknar mitt rum, och framförallt tryggheten det innebar att bo hemma. Tryggheten som jag inte tänkte på överhuvudtaget då, men som känns som ett stort tomt hål nu. Hemlängtan, antar jag att det kallas med ett enkelt ord.

Nästan varje dag känner jag mig någon gång också fruktansvärt ensam. Ensam, liten och utlämnad. Livet och världen kommer rusande mot mig i en sanslös fart och jag har inte en chans att hinna med. Mina känslor är en enda stor berg-och-dalbana, och jag går från eufori till depression på minuter. Exempel från dagen:

Jag har haft en grym helg med Max och Jonathan på besök, men idag var jag tvungen att ta farväl av dem och återgå till vardagen här - om man nu kan kalla den vardag ännu. Jag var ganska nedstämd över detta och när jag sedan får reda på att min projekthandledare är sjuk, efter att jag förberett mig noga, sett fram emot, och stressat som bara den för att hinna till vårt möte, så bryter jag ihop lite. Jag bestämmer mig för att ta en promenad för att samla mig lite, går ner till floden och går en bit längs en liten stig precis vid vattenbrynet. Hittar en sten där jag sitter och lyssnar på Tallest Man on Earth och snyftar en stund. Men på vägen tillbaka visar det sig att tidvattnet stigit, och stigen är totalt översvämmad den sista biten. Valet står mellan att gå 5-6 miles åt andra hållet till nästa bro, eller ta av sig skor och strumpor, kavla upp byxorna och vada. Jag valde det andra alternativet och vadade med iskallt, lerigt, förorenat Themsen-vatten upp över knäna de ca 50 metrarna som var översvämmade. När jag torkat av mig så gått det gick med strumporna och satt på mig skorna och börjar gå hemåt så börjar jag skratta, okontrollerat, av det otroligt komiska i situationen jag just upplevt. Sedan går jag och fnissar och ler hela vägen hem, och ångesten och nedstämdheten från innan är som bortblåst. Herregud vilket jävla psykbryt, folk måste trott att jag var mentalsjuk på riktigt.

Jag förstår ju att allt det som jag känner är fullkomligt naturligt, och att de flesta antagligen känner på liknande sätt när de genomgår såpass stora förändringar i sina liv. Men det gör det inte mindre svårt att hantera, och jag är fortfarande lite i chocktillstånd, för jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle kännas på det här sättet. Många har frågat om jag har börjat komma till rätta, och kommit in i det hela ännu, och jag har oftast svarat jakande på detta, för på ytan har jag ju det. Men sanningen är att jag faktiskt inte har gjort det än, och det kommer nog dröja ett bra tag till innan jag gör det på riktigt.

---

För att ta ner detta inlägg på jorden lite - om det är någon som fortfarande orkar läsa - så kan jag berätta att det ikväll inträffade något väldigt häftigt, musikmässigt, här i London. BBC Radio 1 anordnade en show kallad Mumford & Sons with friends, som var ett hemligt gig där Laura Marling, Bombay Bicycle Club, The Maccabees och Mumford spelade live och grymma Zane Lowe var värd och grymma DJ:s spelade skivor mellan akterna. Och alltihopa streamades live på Radio 1 och BBC:s hemsida! Jag försökte göra reklam för det på Facebook medan det hände, men ni som missade det kan kolla på det i efterhand här, från och med imorgon. REKOMMENDERAS STARKT!

Det är vinter i London. Jag går längs en stilla, frostbeklädd trottoar, och andas in luften som är sådär krispig och kall som den kan vara på vintern. Himlen är täckt av vita moln som skapar ett grått ljus över världen. Nästan som i en svartvit film. Mina kängor gör en stadig rytm på gatstenarna, jag har huvan uppdragen och jag är alldeles varm om huden i min stora vinterjacka, trots att det är flera minusgrader ute. Innanför huvan sitter mina hörlurar, och I mina öron sjunger en ung engelsk folksångare. As the winter winds litter London with lonely hearts, the warmth in your eyes swept me into your arms. Was it love or fear of the cold that led us through the night? For every kiss your beauty trumped my doubt. Jag tänker på en speciell person när jag hör honom sjunga dessa ord. Jag ler lite för mig själv, av igenkännande och tillgivenhet. Och jag är varm på insidan också.

---

Ber om ursäkt för dålig uppdatering senaste veckan. Jag hade en tredagarskris då jag var tvungen att klara mig utan min dator, och i helgen har finaste Petronella varit på besök och det har varit minst sagt intensivt.

I min hjärna ikväll finns projektarbete, projektarbete, projektarbete, behov av att spela trummor, förväntansfullhet inför besök av två fina pojkar i helgen, jag vill ha ett band och som lite strössel på toppen en dos av skoltrötthet.