Arcade Fire - Neighborhood #3 (Power Out)

Mumm-Ra - These Things Move in Threes

Men det handlar också om så mycket mer än att bara stå längst fram. För mig så hjälper själva kön mig att förbereda mig mentalt för konserten. Hela tiden som jag köar spenderas med att tänka på bandet man ska se, prata om dem, lyssna på dem. Istället för att bara kastas in i stämningen och musiken från att ha gjort andra, vardagliga saker, som man gör om man inte köar, så har jag i timmar och dagar sett fram emot, längtat efter och förberett mig inför just de timmarna som konserten pågår. Jag minns när jag såg Bruce Springsteen i Globen 2007, första gången jag såg honom med E Street Band. Det var en måndag i december och jag skolkade från skolan för att kunna vara på plats utanför Globen vid 6-tiden på morgonen. Jag skulle gå ensam på konserten och minns att många hade tyckt det varit konstigt och tyckt lite synd om mig för att jag skulle köa så länge och gå på konserten alldeles ensam. Men jag tyckte det var fantastiskt. Fick nummer 49 på handen och gick och satte mig på golvet inne i köpcentret vid Globen, läste en bok, lät timmarna gå och bara existerade. Desto närmare konserten kom, desto mer närvarande, förväntansfull och pirrig blev jag. Sen fick vi till slut komma in, jag fick en plats längst fram, precis under min stora idol Clarence "Big Man" Clemons, och upplevde en av de bästa konserterna någonsin.

Och den sista, men knappast minsta, anledningen till att köa är självklart gemenskapen, vännerna och den underbara stämningen. Man kan alltid veta säkert att man har åtminstone en sak gemensamt med de andra i kön, vilket gör att det alltid finns saker att prata om. Man kommer närmare vänner man redan har och lär känna nytt, skönt folk. Jag har otaliga vänner och bekanta som jag träffat i konsertköer. Det bästa exemplet är självklart kön till U2:s biljettsläpp förra våren och sedan den veckolånga kön till själva konserten i somras. I biljettkön blev det med en gång bra stämning och efter runt 20 timmar tillsammans i minusgrader utanför Globens biljettkassa hade vi som var först i kön bestämt oss för att köa tillsammans i Göteborg. Planeringsmöten och köp av tågbiljetter följde under våren och till sist kom sommaren och slutet av juli. 12 stycken var vi som åkte ner tillsammans för att slå oss ner på en gräsplätt ovanpå biografen Bergakungens Sal några hundra meter från Ullevi. I 6 dagar utstod vi åskstormar, lagade mat på spritkök, duschade på ett närbeläget badhus och väntade, väntade. Vi gjorde nya bekantskaper med andra fina köare och stämningen blev bara bättre ju närmare konserten vi kom. Såhär i efterhand kan jag säga att det är nog en av de bästa veckorna i mitt liv.

Det var alldeles för länge sedan den senaste konsertkön och efter denna minnesresa saknar jag det verkligen. Tycker det är på tiden att Springsteen tar sig hit igen, är ju nästan ett år sen han var här sist. Inte okej!

Till sist tänker jag utse en veckans låt: Monsters of Folk - Ahead of the Curve. Lyssna på Spotify.

Dagen som följde gick jag runt och var allmänt deprimerad, kunde inte fatta hur jag kunde ha missat att de skulle komma. Jag skrev ett långt, vädjande mail till Debaser och frågade om de inte kunde flytta konserten från Slussen till Medis. Alla skulle ju tjäna på det - bandet skulle få större publik, Debaser skulle tjäna mer pengar i och med att det skulle komma mer folk, och fler fans skulle få chans att se bandet. Men fick ett svar, en mening långt: "Tyvärr kommer vi inte flytta den spelningen som det ser ut." Varför inte?! - undrar jag! Enligt deras hemsida är det inget annat inbokat på Medis den kvällen.

Dagen efter det får jag dock ett mail som orsakar mitt humör att tvärvända igen. Min underbara pappa har på ett lite magiskt sätt lyckats fixa biljetter ändå! Så den 12 april ska jag se Mumford & Sons på Debaser Slussen. YES!!!

Var bara tvungen att berätta denna historia, för jag är så lycklig! För er som fortfarande inte hört detta fantastiska, genialiska band - lyssna nu!

Eftersom jag i det här inlägget redan brutit mot mitt löfte om att inte skriva om "personlig skit" på denna blogg så tänker jag ta tillfället i akt att göra reklam för mitt bands första spelning! Lördag den 27 mars spelar vi, Pocket Parking, och Stalking Marcel på fritidsgården på Duvnäsgatan 14. Det drar igång vid 19 och det är självklart gratis inträde!

Mumford får avsluta detta inlägg med några visa ord:

1. Coldplay, Globen, 18 september 2008

2. U2, Ullevi, 1 augusti 2009

3. Bruce Springsteen, Globen, 10 december 2007

4. Bloc Party, Cirkus, 24 februari 2009

5. Snow Patrol, T in the Park, 12 juli 2009

1. U2 - All That You Can't Leave Behind

2. Coldplay - A Rush of Blood to the Head

3. Bruce Springsteen - The Rising

4. The Killers - Sam's town

5. Kings of Leon - Because of the Times

1. My Chemical Romance

2. Fall Out Boy

3. Panic! At the Disco

4. Uno Svenningson

5. The Offspring

1. Bloc Party - Flux

2. Late of the Pier - Space and the Woods

3. Does it Offend You, Yeah? - Being Bad Feels Pretty Good

4. Friendly Fires - Jump in the Pool

5. MGMT - Kids

1. U2 - Achtung Baby

2. Bloc Party - Intimacy

3. Mumford & Sons - Sigh No More

4. Mystery Jets - Twenty One

5. Klaxons - Myths of the Near Future

1. U2 - With or Without You

2. Kings of Leon - Cold Desert

3. Bloc Party - Biko

4. Damien Rice - Me, My Yoke, and I

5. The Airborne Toxic Event - Sometime Around Midnight

Jag hade i princip bestämt mig för att lägga ner med det här bloggandet, kändes inte som om jag hade tid eller fick ur mig så mycket vettigt. Men efter lite påtryckningar från diverse personer så ska jag ge det ett nytt försök.

Tänkte börja med en kort recension av Shout Out Louds nya album "Work" som kom ut förra veckan. Jag var på släppet på Pet Sounds och såg dem spela 3-4 låtar live vilket var väldigt härligt. Adam ser alltid så nervös och bortkommen ut på scen, men å andra sidan sjunger han enormt bra och lever sig in så mycket i musiken så det gör inte så mycket, det blir mest charmigt.

På det nya albumet har de skalat av sin musik ganska mycket. Det storslagna som fanns i många låtar på förra albumet "Our Ill Wills" är borta och musiken är enklare och mer "back to the basics". Till viss del saknar jag det lyckoframbringande, sprudlande soundet men samtidigt så tycker jag att de har mognat i sitt uttryck och framförallt texterna är mer djupgående än tidigare. Det finns några guldkorn på skivan, jag har fastnat för de två singlarna "Fall Hard" och "Walls" samt för första låten "1999" och näst sista låten "Show Me Something New". Dock kanske jag hade önskat att lite fler låtar verkligen gjorde intryck och satte sig på huvudet. Men det känns som om albumet verkligen kan lyfta live med ett större, maffigare sound, och jag ser fram emot den 17 april på Kägelbanan!

Lyssna på Work på Spotify. Ladda ner Work.

Sen har jag upptäckt två bra band på sistone som jag vill dela med mig av!

The Boxer Rebellion - Kraftfull, riktigt cool och ganska nyskapande indierock.

Tyvärr finns deras album inte på Spotify men lyssna på myspace eller ladda ner det.

Mumm-Ra - Härlig, feel-good indiepop när den är som bäst.

Lyssna på Spotify (finns tyvärr bara en låt), myspace eller ladda ner.

Nu ska jag lyssna på Good Shoes nya album som jag helt missade när det släpptes i januari!