230910
Vilket band var det jag var och såg i förrgår på Relentless Garage? Inte var det de försynta, småblyga myspoparna Shout Out Louds som jag har lärt känna på ett flertal spelningar i Stockholm i varje fall.
I början verkade bandet bli nervösa av den enorma responsen från publiken. Men efter ett par låtar drogs de med, och bjöd på en show jag aldrig kunnat föreställa mig. Söta, blyga Adam Olenius hoppade ner från scenen och lät sig tafsas och kramas på av publiken, anordnade allsång, spelade önskningar från publiken, skämtade och bedrev publikfrieri i klass med herr Springsteen själv. I sista extranumret blev det för mycket för den överextatiska publiken som stormade scenen och dansade låten ut.
Den här videon är filmad av någon som måste stått precis bakom mig, för mina händer är överallt!
210910
Vad har man på sig när man ska på dejt?
200910
Är trött, seg och sur. Har sovit 7 timmar på 2 dygn, mitt rum är uppochnervänt efter en helg av vanvård och tillskott av nya prylar, jag har alldeles för mycket läxor och jag har ätit alldeles för mycket choklad. Jag är glad att jag hann fly Sverige innan detta katastrofala val, men samtidigt har jag en längtan efter att åka hem, demonstrera och försöka "ställa saker till rätta", eller i alla fall göra något, vadsomhelst.
Som tröst har jag bjudit mig själv på en biljett till Shout Out Louds på onsdag. Det ska bli kul. Och på torsdag är det Camden Lockstock, en festival i Camden där det spelar band på en massa olika venues och det är gratis inträde överallt. Det ska också bli kul.
Jag hatar att sitta och vänta på sms som kanske aldrig kommer komma.
190918
Det är konstigt vad snabbt ren, sprallig lycka ut i minsta fingertopp kan lägga sig och bli till ett stort hål i magen av besvikelse och oro.
Slutet på denna vecka har varit underbart, episkt, legendariskt. Världens underbaraste, vackraste Tara och mina älskade föräldrar har varit här och lyst upp min tillvaro. Dagarna har spenderats med pubbesök, flirtande, vårdslöst användande av min mobiltelefon, enchiladastillverkning åt mina värdföräldrar, nagelmålning, hårklippning, promenader, besök på indisk restaurang med grymt god mat, bjudande på rom & cola till pappa, fler pubbesök, camden market, klänningsshoppande, picknick, frisbeekastande, äta efterrätten först, dricka champagne, ombyte på en cafétoalett medan arga kunder rycker i dörren, Billy Elliot-musikal, spontana skrattanfall, After Skool Klub, Budweiser, euforiskt dansande till Bloc Party, Foals, MGMT, Two Door Cinema Club med flera, nattbussguidening av söta pojkar, hemkomst halv 6 på morgonen och mycket mer.
Sedan kom valresultatet.
180910
Arton.
Arton?
ARTON!
140910
Sitter med sprängande huvudvärk som jag utstått hela dagen. Inget har hjälpt - vatten, mat, tabletter... Tror det måste vara vädret, som för första gången visar prov på det alla förknippar med England, men som jag aldrig upplevt trots all tid som spenderats i detta land. Det regnar och är otroligt kvavt. Tryckande, och molnen flyger lågt på himlen, som om atmosfären håller på och krymper. I vilket fall som helst är mitt tillstånd minst sagt opraktiskt när man har 40 sidor engelska att läsa tills imorgon.
Idag hade vi 2 timmars information om att söka till universitet i U.K. Det är, som allt annat i det här landet, extremt krångligt. Man måste skriva ett personal statement, man måste ha ett referensbrev från en lärare, man får inte göra vadsomhelst på sitt gap-year för det ser dåligt ut... o.s.v... Att plugga på universitet i England och Wales kostar ~£3300/termin (typ 38.000 kr) så det är inte direkt ett alternativ för mig, men däremot att plugga i Skottland är gratis! Så jag funderar faktiskt på att söka åtminstone, för att ha alla dörrar öppna. Men då kommer vi till det största problemet: vad fan ska jag plugga?
130910
Av någon anledning är det enklare att vara duktig här. Jag har köpt en pärm med massa fack där jag kan sortera mina papper. Jag gör läxor i tid och går på alla lektioner. Jag håller mitt rum städat och fint. Jag springer i parken flera gånger i veckan. Jag äter regelbundet och hyfsat nyttigt. Jag utnyttjar överbliven tid till att vara kreativ istället för att glo på TV. Jag har sökt jobb i halva Richmond. Vet inte vad som har flugit i mig, men vi får väl se hur länge det varar.
Dock så känns det som om mitt liv just nu står lite på paus. Eller som om någon inte tryckt på play än. Det kanske är så enkelt att vara duktig för att jag drar mig för att åka in till London för att jag inte fått mitt busskort än. Och för att jag inte kan följa med ut än. Allt kanske förändras igen efter lördag. Vi får se. Jag hoppas på förändring på söndag i varje fall. Innerligt. Annars tänker jag fan inte komma hem igen.
120910
Kings of Leon släpper nytt nästa månad, den 18 oktober släpps deras 5:e skiva "Come Around Sundown".
Första singeln "Radioactive" har funnits på hemsidan ett tag men inte gått att spela för mig förrän ikväll, och jag säger bara WOOOOW! Vilken låt, vilken video. Köpte inga biljetter till konserten i London när de släpptes i fredags, på grund av att de kostade 59 pund som jag inte kände att jag hade råd med. Den sålde slut på minuter och jag hatar mig själv litegrann nu.
110910
Man blir ganska lycklig när man är ute och springer i solnedgången, rundar en sväng längs stigen, tittar upp och ser en ensam hjort som står mitt på ängen och tittar på en.
Helgen spenderas i 18-årskrisens namn. Igår kväll satt jag hemma med en Ben & Jerry's och tittade på Bert och Eva & Adam. Idag har jag haft intimt umgänge med en Geografi-uppsats och som belöning när jag var klar tittade jag på mer Eva & Adam och åt upp glassen. Sen fick jag dåligt samvete och gick ut och sprang.
Morgondagen kommer förmodligen se ungefär likadan ut som idag. Har en hel del plugg till nästa vecka, men vill bli klar med allt i helgen så jag slipper hålla på med det när mina föräldrar och Tara är här.
Om exakt en vecka fyller jag 18 år. Jag ser fram emot det och har längtat efter det så mycket att det är svårt att beskriva, men samtidigt är jag livrädd. Är lite svårt att förklara varför, men liksom. Jag har varit ett "barn" hela mitt liv. Även om jag på senare år självklart fått ta det mesta ansvaret för mig själv så har jag i teorin alltid haft möjligheten att fucka up totalt, eller hamna i någon form av knipa och inte vara helt utlämnad åt mig själv. Det är jag förmodligen inte efter den 18 september heller, men ändå, i teorin!
Även om det är läskigt så är det helt underbart fantastiskt awesome samtidigt. Var och röstade i torsdags och kände mig galet vuxen och betydelsefull. Och det kommer bara bli bättre.
080910
Invest your love goes musiknyheter!
Album of the year gick igår till The XX, över Mumford & Sons och Laura Marling. Förstår inte detta alls. Visst gillar jag The XX, de gör grymt skön musik och är relativt originella. Men de har inget av det genialiska och genuint musikaliska som finns hos både Mumford och Laura. The XX är ett sådant band som folk kommer att ha lyssnat på under 2010, tröttnat på 2011 och i princip glömt 2015.
Klaxons nya, "Surfing The Void" är awesome. Ladda ner det omedelbums. Jag vet att jag tjatar, men om ni ännu inte hört Arcade Fires nya, gör det NU!
Kings of Leon spelar i London den 21 december. Biljetterna släpps på fredag. YIIHAA!
Communion
Vill ni höra riktigt, riktigt bra, ny musik tycker jag att ni ska klicka er in hit och lyssna på Communion Compilations längst ner på sidan. Speciellt Jay Jay Pistolet, Elena Tonra och Beans On Toast. Communion är en klubbkväll startad av bland annat Ben Lovett (keyboardist i Mumford & Sons) som ordnar spelningar och klubbkvällar på bland annat Notting Hill Arts Club i London. De har även ett eget skivbolag och pysslar med lite andra prylar. Jag kan bara säga att jag kommer definitivt bli en stammis där så snart jag fyllt mina 216 månader! (En vecka + 2 dagar kvar!!!!)
Brandon Flowers of The Killers is going solo, nya singeln "Crossfire" finns nedan. Jag tycker inte att den är särskilt speciell, tror det blivit bättre om han hållit sig till sitt grymma band. Vad tycker ni?
070910
Jag fick för mig att sammanställa lite statistik av konserter jag varit på. Kanske totalt ointressant för mina kära läsare, men jag tyckte det var kul! Ska bli intressant att se hur saker och ting kommer att ha förändrats efter ett år i denna stad.
Jag har i mitt liv varit på 87 konserter och 5 festivaler och jag har sett totalt 66 olika band.
(Med konsert menar jag en riktig spelning med förköpta biljetter och promoters o.s.v. Alltså inte små pubspelningar eller kompisar som spelar på fritidsgårdar och liknande.)
Banden jag sett flest gånger:
1. Bruce Springsteen, 5 ggr
2. U2, 4 ggr
3. Mumford & Sons, Shout Out Louds, Snow Patrol, Razorlight, 3 ggr
Arenor jag varit på flest konserter:
Globen, Ullevi, Circus - 3 ggr var.
De allra allra bästa konserterna jag varit på, utan inbördes ordning:
Mumford & Sons, 12 mars 2010, Debaser Slussen
U2, 21 augusti 2010, Olympiastadion, Helsingfors
Bloc Party, 24 februari 2009, Circus
Bruce Springsteen, 10 december 2007, Globen
Laura Marling, 14 augusti 2010, Annedalskyrkan (Way Out West)
Arcade Fire, 5 november 2007, Annexet
Coldplay, 18 september 2008, Globen
Snow Patrol, 7 juni 2009, Balado Airfield (T in the Park, Skottland)
Jónsi, 13 augusti 2010, Slottsskogen, Göteborg (Way Out West)
Timmar jag spenderat i konsertköer (ej inräknat biljettköer):
Ca 400. Den mest chockerande siffran kanske?
060910
Svårt att förstå att det bara gått en vecka.
Måste börja tro på mig själv lite mer. Inte okej att ha så mycket ångest bara för att man försöker skaffa jobb.
Har två band på g. Ska bli helt galet roligt om det verkligen kommer igång.
Jag avskyr min religionslärare.
Har insett att det finns löjligt mycket ställen man kan gå och lyssna på bra musik i denna stad. Alltså verkligen, löjligt. Övergår mitt förstånd hur det kan finnas så stor efterfrågan att allt kan gå runt. Jag kommer inte ha en lugn stund efter jag fyllt myndig. För det är ju det man måste vara för att gå på dessa ställen. Myndig.
Tänker inte åka in till stan något mer innan jag fått mitt student oystercard. Det är en annan sak som är löjlig, hur dyrt det är att åka kollektivt. Men när jag fått mitt kort får jag gratis bussresor och halva priset på tåg.
Arcade Fires nya går på repeat. Måste försöka ta mig in på den konserten på något sätt, även fast det är slutsålt.
Kort, osammanhängande uppdatering. Men bättre än inget kanske?
Your words light a spark of hope
Of promises, long forgotten
I'm brought to life again
By the simple flick of a finger
030910
Jag börjar få lite cravings efter mänsklig kontakt. Hur gulliga och snälla min värdfamilj än är så känner jag dem ju inte särskilt bra än, samma sak med folket i skolan. Så om någon snarast vill ställa upp på en skypedate så jag får höra en bekant röst blir jag hemskt glad!
Att hitta ett band är just nu prioritet ett på min mentala att-åstadkomma-lista. Med ett band skulle jag a) Lära känna nytt folk, b) Få spela musik med andra (uppenbarligen, men ändå), c) Komma i kontakt med människor jag har saker gemensamt med d) Få en möjlighet att få brittiska vänner e) Få prata engelska. Sjukt mycket bra saker skulle alltså komma från det faktum att jag hittar ett band. Hur går jag till väga då? Jo, det finns en asbra hemsida som heter Gum Tree där man kan annonsera om i princip ALLT. Där har jag lagt ut en annons och fått en del respons, men ingenting som känns helt klockrent än. Men det borde inte vara omöjligt. Jag kan ändå tänka mig att spela ganska många olika sorters musik, men det är ganska viktigt att de andra inte är alltför gamla, inte såpass seriösa att de förväntar mig att kunna turnera, men inte heller för dåliga så att det blir tråkigt. Helst vill jag ju spela i ett mixat band, eller med bara killar också. Det är något i mig som är väldigt tveksamt till ett tjejband. Men jag ska försöka att inte vara så kräsen.
Jag har för övrigt trotsat mina komplex och alldeles för höga krav på mig själv och lagt ut en av mina låtar på youtube. Leta lite så hittar ni den.
Längtar galet mycket till min födelsedag då jag får träffa mina fina föräldrar och min fina Tara. Bara två veckor kvar nu! Jag har redan planerat dagen:
- Picknick i Regent's Park med hela släkten på eftermiddagen
- Billy Elliot-musikal på kvällen. Har aldrig varit på musikal och älskar Billy Elliot-filmen så det kommer bli fantastiskt!
- After Skool Club med Tara. Har rannsakat Londons nattliv och hittat den förmodligen coolaste indieklubben på lördagar.
Nu ska jag gå och se Toy Story 3 medan mina kompisar från skolan går ut. Ja é int' bitter!
Och just det! Jag är väldigt nyfiken på vilka de ~30 personer/dag är som läser min blogg. För nästan alla som jag frågar säger att de inte läst den... REVEAL YOURSELVES!
020910
Känner att det inte är så stor mening med att skriva saker om ingen får läsa dem. Så postar första delen av mitt dokumenterade Helsingfors-äventyr. Fortsättning kommer om inspirationen rinner till någon gång, men chansen är större om jag får höra att någon vill läsa mer!
För mig är inte U2 ett band som jag bara kan gå in och ställa mig att titta på när konserten börjar. Kön är en nödvändig känslomässig uppladdning inför konserten. Det blir så mycket bättre, en sådan urladdning och ett sådant klimax, när man frusit och hungrat och levt utomhus i några dygn innan. Detta är säkert svårt för många att förstå, men så är det för mig, för oss. Att inte köa är inte ett alternativ.
Efter en natt på färjan tog vi oss iland och ombord på en spårvagn som tog oss till Olympiastadion. Nu började sökandet efter den bästa platsen att slå upp vårt camp. Vi försökte få tag på någon som jobbade med Show Security, som kunde upplysa oss om var folk vanligen köar. (I Göteborg förra året blev vi hänvisade till kullen ovanpå Bergakungens Sal-biografen.) Men de enda vi fick tag på var lokala säkerhetsvakter som inte ens visste vid vilken ingång insläppet skulle vara eller när Show Security skulle komma dit. Redan nu märkte vi även av språkbarriären. Jag hade, kanske lite självupptaget, förväntat mig att fler skulle kunna svenska, och de flesta pratade även väldigt knacklig engelska. Men efter ett varv runt stadion kunde vi konstatera att det inte fanns några andra köare, och bestämde oss för att slå oss ner på en passande gräsplätt och sätta upp några skyltar för att visa folk i rätt riktning.
Den första dagen och natten förflöt utan några större incidenter, förutom ett besök av tre ridande poliser. De upplyste oss om att det i Finland är förbjudet att campa på allmän plats, men vi lyckades förhandla oss fram till en tillåtelse till en väldigt lång picknick. Detta innebar alltså att vi fick köa - så länge vi inte satte upp tältet. Vi höll helt enkelt alla tummar för att det inte skulle börja regna. Under dagen efter, som alltså var en torsdag och dagen innan konserten, började det droppa in folk allt eftersom och jag som går igång lite på att organisera och fixa med saker blev mer och mer taggad ju fler siffror jag delade ut och ju fler namn jag skrev upp i mitt block. Vi körde med kösystemet som fungerat bra så många gånger, både när jag själv organiserat köer och när andra gjort det. Nummer på handen, alla namn i ett block och upprop var tredje-fjärde timme.
Vi får på eftermiddagen tillslut informationen att insläppet kommer ske på andra sidan av stadion, och vi flyttar kön som vid det laget bestod av runt 20 personer. Folk fortsätter att droppa in under dagen och kvällen och vid 11-tiden får vi äntligen kontakt med en Show Security-vakt som verkar vara den som kommer ha kommandot vid insläppet. Vi förklarar vårt system och hur vi skulle vilja att insläppet går till: de första hundra som köat längst blir insläppta först och får lite tid på sig att ta sina platser innan resten släpps på. Vi är även noga med att säga att vi vill ha hjälp med att se till att folk inte springer, utan går in, gärna på ett led med händerna på varandras axlar. Mitt strävansmål är insläppet till Coldplay på Stadion förra sommaren, då jag tågade in i spetsen av 300 sjungande personer som höll händerna på personen framförs axlar - ingen sprang, ingen fick panik, det var helt perfekt.
Även om det märktes att kommunikationen med engelskan inte var helt enkel för vakten så verkade han förstå vad det handlade om och han sa till och med "we're gonna respect your system". Så vi gick ganska lugna och glada till mods och lade oss att sova i några timmar.
Det var de värsta dagarna, det var de bästa
På färjan över var stämningen inte på topp. Jag var redan sliten efter några dagar på en kompis landställe på Åland och en helg på Way Out West, och tanken på att sova ute i 4 nätter och leva på nudlar och burksoppa kändes inte speciellt tilltalande. Men önskan om att vara först var ändå större, att få organisera kön så att den blev precis så rättvis som den ska vara, om att få bli insläppt allra först i den gigantiska arenan och få välja precis den plats man vill stå på.
För mig är inte U2 ett band som jag bara kan gå in och ställa mig att titta på när konserten börjar. Kön är en nödvändig känslomässig uppladdning inför konserten. Det blir så mycket bättre, en sådan urladdning och ett sådant klimax, när man frusit och hungrat och levt utomhus i några dygn innan. Detta är säkert svårt för många att förstå, men så är det för mig, för oss. Att inte köa är inte ett alternativ.
Efter en natt på färjan tog vi oss iland och ombord på en spårvagn som tog oss till Olympiastadion. Nu började sökandet efter den bästa platsen att slå upp vårt camp. Vi försökte få tag på någon som jobbade med Show Security, som kunde upplysa oss om var folk vanligen köar. (I Göteborg förra året blev vi hänvisade till kullen ovanpå Bergakungens Sal-biografen.) Men de enda vi fick tag på var lokala säkerhetsvakter som inte ens visste vid vilken ingång insläppet skulle vara eller när Show Security skulle komma dit. Redan nu märkte vi även av språkbarriären. Jag hade, kanske lite självupptaget, förväntat mig att fler skulle kunna svenska, och de flesta pratade även väldigt knacklig engelska. Men efter ett varv runt stadion kunde vi konstatera att det inte fanns några andra köare, och bestämde oss för att slå oss ner på en passande gräsplätt och sätta upp några skyltar för att visa folk i rätt riktning.
Den första dagen och natten förflöt utan några större incidenter, förutom ett besök av tre ridande poliser. De upplyste oss om att det i Finland är förbjudet att campa på allmän plats, men vi lyckades förhandla oss fram till en tillåtelse till en väldigt lång picknick. Detta innebar alltså att vi fick köa - så länge vi inte satte upp tältet. Vi höll helt enkelt alla tummar för att det inte skulle börja regna. Under dagen efter, som alltså var en torsdag och dagen innan konserten, började det droppa in folk allt eftersom och jag som går igång lite på att organisera och fixa med saker blev mer och mer taggad ju fler siffror jag delade ut och ju fler namn jag skrev upp i mitt block. Vi körde med kösystemet som fungerat bra så många gånger, både när jag själv organiserat köer och när andra gjort det. Nummer på handen, alla namn i ett block och upprop var tredje-fjärde timme.
Vi får på eftermiddagen tillslut informationen att insläppet kommer ske på andra sidan av stadion, och vi flyttar kön som vid det laget bestod av runt 20 personer. Folk fortsätter att droppa in under dagen och kvällen och vid 11-tiden får vi äntligen kontakt med en Show Security-vakt som verkar vara den som kommer ha kommandot vid insläppet. Vi förklarar vårt system och hur vi skulle vilja att insläppet går till: de första hundra som köat längst blir insläppta först och får lite tid på sig att ta sina platser innan resten släpps på. Vi är även noga med att säga att vi vill ha hjälp med att se till att folk inte springer, utan går in, gärna på ett led med händerna på varandras axlar. Mitt strävansmål är insläppet till Coldplay på Stadion förra sommaren, då jag tågade in i spetsen av 300 sjungande personer som höll händerna på personen framförs axlar - ingen sprang, ingen fick panik, det var helt perfekt.
Även om det märktes att kommunikationen med engelskan inte var helt enkel för vakten så verkade han förstå vad det handlade om och han sa till och med "we're gonna respect your system". Så vi gick ganska lugna och glada till mods och lade oss att sova i några timmar.
010910
Idag har jag:
- Varit i skolan och haft mina första lektioner. Geografi B och Samhälle C. Det känns dock som om jag redan har gjort allt som vi kommer göra i dessa kurser. Speciellt Sam C känns som en upprepning av vårterminen i tvåan... "Vi kommer hålla på en del med samhällsplanering i denna kurs. Är det någon som har koll på vad det innebär?", sa min lärare. Nej, vadå? Ingen aaaaaniiiing...
- Slutat kl 11, gått till Tesco med några från klassen, köpt lunch och ätit den i en park.
- Gått hem och fixat med diverse administrativa grejer. Översatt mitt CV till engelska, fyllt i formulär för busskort och sökt lite jobb via mail. Ska dock gå runt på stan och söka också, känns som det är mer lovande. Jag extrembehöver ett jobb i alla fall. Måste. Se. Konserter. Allt. Ugh.
- Försökt prioritera bland alla konserter, och kommit fram till att jag absolut inte kan missa Mumford, Klaxons, Arcade Fire, Vampire Weekend och Frank Turner.
- Köpt biljetter till Frank Turner, som är den som känns absolut viktigast att inte missa.
- Varit på en enormt äventyrlig springrunda som blev rejält mycket längre än planerat. Jag sprang totalt vilse i Richmond Park, som är Europas största stadspark, och som jag för övrigt bor typ 50 m ifrån. Jag blev förföljd i några kilometer av ett gäng pojkar på cyklar som ville veta vad jag hette och vad det var för fotbollslag jag hade på tröjan. Jag blev även skrämd halvt från vettet av en ekorre som från ingenstans hoppade ner rakt framför mig och jag råkade nästan trampa på den. Det tog mig mer än en timme att komma hem igen!
- Ätit pork chops med kokt potatis, och kokta ärtor, morötter och tomater. Tur att jag var hungrig efter mitt äventyr för griskött är ju inte direkt min favorit och kokta grönsaker är ingen höjdare heller. Det är inte onyttigt i vilket fall som helst!
- Lyssnat 3 gånger på raken på Arcade Fires nya album "Suburbs". Sjukt bra!
Rafflande dag, inte sant? Imorgon ska vi åka på en kryssning på Thames med skolan och titta på sevärdheter. Lunchpausen blir i Greenwich där jag faktiskt aldrig varit, så det ska bli kul!
Till sist så rekommenderar jag, nej, TVINGAR, alla Mumford-fans att titta på denna video:
310810 - 2
Jag vill inte bo i London längre.
22/9 Shout Out Louds @ Relentless Garage. £15.65
23/9 Two Door Cinema Club @ O2 Shepherd's Bush. UTSÅLT
27&28/9 Placebo @ Brixton Academy. £29.50
29&30/9&1/10 MGMT @ Brixton Academy. UTSÅLT
8&9/10 Mumford & Sons @ Hammersmith Apollo. UTSÅLT
11/10 The Magic Numbers @ O2 Sheperd's Bush. UTSÅLT
17/10 Brandon Flowers @ HMV Forum. ON SALE FRI 3/9
21/10 The Gaslight Anthem @ Hammersmith Apollo. UTSÅLT
26/10 The Wombats @ Heaven. UTSÅLT
9/11 Tokyo Police Club @ Heaven. £14.65
11/11 Mystery Jets @ Roundhouse. £15.40
12/11 Foals @ Brixton Academy. UTSÅLT
16/11 Klaxons @ HMV Forum. ON SALE FRI 3/9
19/11 Kele Obeke @ Electric Ballroom. UTSÅLT
23/11 Local Natives @ HMV Forum. £15.50
24/11 The Tallest Man On Earth @ Electric Ballroom. £15.19
25/11 The Drums @ HMV Forum. ON SALE FRI 3/9
26/11 Jónsi @ Hammersmith Apollo. £25.75
29&30/11&1/12 The National @ Brixton Academy. £24.19
1/12 Arcade Fire @ O2 Arena. UTSÅLT
2/12 Vampire Weekend (Support by Laura Marling) @ Alexandra Palace. £24.75
7/12 The Courteeners @ HMV Forum. ON SALE FRI 3/9
10/12 Johnny Flynn @ O2 Shepherd's Bush. £16.75
12/12 Frank Turner @ Brixton Academy. £19.50
