dag 27
Sitter på ett Starbucks i Brighton med all min packning och känner mig lite sorgsen. Om 1 1/2 timme går min buss till London vilket betyder att dessa två veckor i Brighton är slut. Tiden har gått helt otroligt fort, men jag har ändå haft tid att bli hemskt förälskad i denna stad. Att jag kommer återvända hit nästa sommar är ett faktum, fast då helst med sällskap, utan jobbig värdfamilj och under en längre tid än 2 futtiga veckor!
Igår var det barbeque på stranden och jag fick tid att säga hejdå till alla. Till och med min lärare var där vilket var väldigt kul. Han är utan tvekan den bästa engelsklärare jag någonsin haft! Det blev en lång kväll och pigg är inte ordet jag skulle använda för att beskriva mitt tillstånd för tillfället...
Samtidigt som det känns hemskt sorgligt att lämna Brighton och alla människor så ska det bli väldigt kul att träffa hela London-släkten, äntligen ha tillgång till internet utan att behöva gå till Starbucks och framförallt att få spela gitarr igen! Ser också extremt mycket fram emot Temper Trap-konserten på måndag!
Mystery Jets i torsdags var allt jag hade förväntat mig och lite till. Jag hade förväntat mig ett ganska stillsamt och chill gig där bandet står och myser och publiken lallar med i låtarna. Men det var mycket mer drag än så! Det var fart och fläkt på scen och publiken bjöd på både allsång och studsande i refrängerna. Underbart. Bästa låten var helt klart Flakes som Blaine sjöng med otrolig inlevelse och jag stod med gåshud från första tonen.
Det enda negativa med denna kväll var att jag missade sista bussen hem till Brighton. När de hade en låt kvar tänkte jag dra därifrån för att hinna med den, men när jag insåg att de skulle spela Behind The Bunhouse, min favoritlåt, så fanns det ingen chans att jag kunde gå därifrån. Det resulterade i att jag sprang de 3 kilometrarna från Somerset House till Victoria Station och kom fram precis i tid för att se bussen åka iväg. Jag blev sedan tvungen att köpa en tågbiljett för 25 pund och var inte hemma i min säng förrän vid 4-tiden på morgonen.
Jag ska ladda upp bilder på allt som hänt så snart jag kommer till London. Internetanslutningen här är så seg så att det är olidligt!
Kommentarer
Postat av: Pappa Per
Du är galen tycker din Ma å Pa! Men du verkar verkligen kunna konsten att njuta - var rädd om den! Själva sitter vi med sjöutsikt på Ingvar Karlssons gamla kollos båthus på Barnens Ö och äter livets bästa ostbricka och godaste öl (Skebo Bruksöl äger!), stället heter KnappKarlssons och är kanon och avslappnat - som att komma utomlands, Karibien eller nåt. Många band lirar här också i sommar. Hälsa släkten och hoppas du får sova ut i London!
Postat av: Christoffer
Wiho! Vera på internet igen! Drygt med tågeländet... =/ Du får råna en tant så kassan hamnar på plus igen!
Trackback
