Resan har hittills varit rätt jobbig, men inte ohanterligt. Neurotisk som jag är och orolig för att missa bussen var jag alldeles för tidig till busstationen, vars väntrum självklart var stängt vid den tiden på dygnet. Jag tvingades därför stå ute och frysa i nästan en timme i väntan på bussen. Men som tur var fanns det ett gäng snälla taxichaffisar som tog hand om mig och höll mig sällskap. Det kändes väldigt bra eftersom busstationen inte direkt ligger i Dublins finare områden.

På tal om detta så tror jag inte att jag någonsin upplevt segregation i en stad på samma sätt som i Dublin. I Stockholm handlar det ju mer om olika områden, och det är ändå inte alltid helt glasklart var gränserna finns. I Dublin är det en smal flod som delar staden på tvären och skiljer två världar åt. På norra sidan är det väldigt nedgånget, både hus och människor, mycket hemlösa och en ganska obehaglig stämning. Jag fick ofta en "här vill jag inte gå ensam på kvällen"-känsla, något som händer mig väldigt sällan. Medan det på södra sidan finns lyxiga shoppinggator, det berömda Temple Bar, det flashiga Docklands och längre ut lummiga, välskötta förorter. U2:s North and South of the River har fått en riktig mening.

Nu tror jag att jag ska försöka sova lite innan färjan anländer i Fishguard vid 12.30.