investyourlove -

061010

Jag har en dröm, en framtidsvision, som jag hoppas kan bli sann någon dag.

Det är vinter i London. Jag går längs en stilla, frostbeklädd trottoar, och andas in luften som är sådär krispig och kall som den kan vara på vintern. Himlen är täckt av vita moln som skapar ett grått ljus över världen. Nästan som i en svartvit film. Mina kängor gör en stadig rytm på gatstenarna, jag har huvan uppdragen och jag är alldeles varm om huden i min stora vinterjacka, trots att det är flera minusgrader ute. Innanför huvan sitter mina hörlurar, och I mina öron sjunger en ung engelsk folksångare. As the winter winds litter London with lonely hearts, the warmth in your eyes swept me into your arms. Was it love or fear of the cold that led us through the night? For every kiss your beauty trumped my doubt. Jag tänker på en speciell person när jag hör honom sjunga dessa ord. Jag ler lite för mig själv, av igenkännande och tillgivenhet. Och jag är varm på insidan också.

Ber om ursäkt för dålig uppdatering senaste veckan. Jag hade en tredagarskris då jag var tvungen att klara mig utan min dator, och i helgen har finaste Petronella varit på besök och det har varit minst sagt intensivt.

I min hjärna ikväll finns projektarbete, projektarbete, projektarbete, behov av att spela trummor, förväntansfullhet inför besök av två fina pojkar i helgen, jag vill ha ett band och som lite strössel på toppen en dos av skoltrötthet.

2010-10-06 @ 03:58:27 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Simone

å. å. jag är så glad att du finns bara oavsett vart i världen du befinner dig. vi ses ganska snart. om vi betämmer att nyår och februari är snart snart snart. låt oss bestämma det!

2010-10-06 @ 09:40:28
URL: http://baraenfas.wordpress.com

Postat av: Mum

Livet är kort, konsten är lång. Long live poetry

Daffodils

I WANDER'D lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills,

When all at once I saw a crowd,

A host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,

Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine

And twinkle on the Milky Way,

They stretch'd in never-ending line

Along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance,

Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they

Out-did the sparkling waves in glee:

A poet could not but be gay,

In such a jocund company:

I gazed -- and gazed -- but little thought

What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie

In vacant or in pensive mood,

They flash upon that inward eye

Which is the bliss of solitude;

And then my heart with pleasure fills,

And dances with the daffodils.

By William Wordsworth (1770-1850).

2010-10-06 @ 17:38:47

Postat av: Tara

Länge leve bloggen!!<3

2010-10-06 @ 22:02:09

Postat av: Pappsen

Vilken fin uppdatering, drömmarna är beviset: life's magic

2010-10-06 @ 22:37:42

Postat av: Tobie

Underbart! Låter så fint. Jag är glad för dig. Hoppas du kommer få ihop ett awesome band. Puss på dig!

2010-10-07 @ 20:56:56

Trackback