111010

vera. du ska veta att det är okej. att uppfylla drömmar tar tid. om du andas kommer du vidare, det vet jag. du finns här ändå ska du veta. vi känner din närvaro här, hoppas du kan känna våran lite där!

tack <3

Vera! "Allt blir bra snart" - sa naiva Tobbe. Men han tror faktiskt på det. Du är (vad jag vet av erfarenhet) bra på att hantera saker i slutändan. Jag tror på dig! Fina du <3.

Ja visst gör det ont



Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.



Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.



Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.



Karin Boye



YES, OF COURSE IT HURTS

Yes, of course it hurts when buds are breaking.

Why else would the springtime falter?

Why would all our ardent longing

bind itself in frozen, bitter pallor?

After all, the bud was covered all the winter.

What new thing is it that bursts and wears?

Yes, of course it hurts when buds are breaking,

hurts for that which grows

and that which bars.



Yes, it is hard when drops are falling.

Trembling with fear, and heavy hanging,

cleaving to the twig, and swelling, sliding -

weight draws them down, though they go on clinging.

Hard to be uncertain, afraid and divided,

hard to feel the depths attract and call,

yet sit fast and merely tremble -

hard to want to stay

and want to fall.



Then, when things are worst and nothing helps

the tree's buds break as in rejoicing,

then, when no fear holds back any longer,

down in glitter go the twig's drops plunging,

forget that they were frightened by the new,

forget their fear before the flight unfurled -

feel for a second their greatest safety,

rest in that trust

that creates the world.



Translated into English by David McDuff



Non serviam



Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!



Jag har av ett blod som aldrig kan spädas

i mina ådror ett dricksglas fullt!

Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig

söka sin blodfrändskap: forska i skriften

göra en omväg kring seiten i ödemarken

i ordlös vördnad för någonting bortglömt

jojka mot vinden: Vilde! Neger! -

stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! -

utanför lagen och under lagen:

fången i deras, de vitas, och ändå

— lovad vare min lag! — i min!



Så har jag blivit en främling i detta landet

men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!

Jag kan inte leva i detta landet

men detta landet lever som gift i mig!



En gång, i de korta, milda

de fattiga stundernas vilda Sverige

där var mitt land! Det var överallt!

Här, i de långa, välfödda stundernas

trånga ombonade Sverige

där allting är stängt för drag… är det mig kallt.



(Gunnar Ekelöf)

Ja visst gör det ont



Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.



Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.



Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.



Karin Boye



YES, OF COURSE IT HURTS

Yes, of course it hurts when buds are breaking.

Why else would the springtime falter?

Why would all our ardent longing

bind itself in frozen, bitter pallor?

After all, the bud was covered all the winter.

What new thing is it that bursts and wears?

Yes, of course it hurts when buds are breaking,

hurts for that which grows

and that which bars.



Yes, it is hard when drops are falling.

Trembling with fear, and heavy hanging,

cleaving to the twig, and swelling, sliding -

weight draws them down, though they go on clinging.

Hard to be uncertain, afraid and divided,

hard to feel the depths attract and call,

yet sit fast and merely tremble -

hard to want to stay

and want to fall.



Then, when things are worst and nothing helps

the tree's buds break as in rejoicing,

then, when no fear holds back any longer,

down in glitter go the twig's drops plunging,

forget that they were frightened by the new,

forget their fear before the flight unfurled -

feel for a second their greatest safety,

rest in that trust

that creates the world.



Translated into English by David McDuff



Non serviam



Jag är en främling i detta land

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!



Jag har av ett blod som aldrig kan spädas

i mina ådror ett dricksglas fullt!

Och alltid skall juden, lappen, konstnären i mig

söka sin blodfrändskap: forska i skriften

göra en omväg kring seiten i ödemarken

i ordlös vördnad för någonting bortglömt

jojka mot vinden: Vilde! Neger! -

stångas och klaga mot stenen: Jude! Neger! -

utanför lagen och under lagen:

fången i deras, de vitas, och ändå

— lovad vare min lag! — i min!



Så har jag blivit en främling i detta landet

men detta landet har gjort sig bekvämt i mig!

Jag kan inte leva i detta landet

men detta landet lever som gift i mig!



En gång, i de korta, milda

de fattiga stundernas vilda Sverige

där var mitt land! Det var överallt!

Här, i de långa, välfödda stundernas

trånga ombonade Sverige

där allting är stängt för drag… är det mig kallt.



(Gunnar Ekelöf)

tack mamma, fina dikter <3 gillade speciellt karin boye

vera tösen, du är underbar och det är alldeles fantastiskt okej att längta hem! Det visar ju bara på att du har något värt att sakna här i kalla Sverige. Och du ska veta att kalla sverige saknar dig med, oerhört. Varje tisdag åker jag buss från tekniska och tänker alltid massor på dig. På balkonger, thaimats-lunch, gitarr, mumford, partygarderob, knäckebröd och digestivekex. Snart måste jag rycka upp mig, klippa mig och skaffa jobb, så jag kan komma och häsla på dig!!! det funkar inte längre med detta avstånd!